Jag
valde att läsa Marknadskommunikation av Rita Mårtensson eftersom jag hörde att
den var bra och lättläst om än tjock då den är en kursbok. Boken börjar med att
konstatera att marknads -kommunikation har blivit till en central aktör i vårt
samhälle och att företag satsar miljarder på detta samtidigt som man inte vet
hur mycket man faktiskt får ut av sina satsningar. Det största syftet med
marknadskommunikation är att skapa och behålla kännedom om sitt varumärke bland
konsumenterna. Boken rekommenderar jag för alla som studerar marknadsföring.
Den känns väldigt fräsch med aktuella exempel att läsa, fastän den är från 2009
och den kombinerar smidigt teori med exempel. Jag tycker det verkar vara en bra
bok att kunna gå tillbaka till ifall man vill kolla upp specifika termer senare
i studie eller arbetslivet.
Några
praktiska exempel som tas upp är hur stor makt
media och journalister har då det gäller ett varumärkes rykte. Kunder får
idag allt mer information om produkter från samhället och inte företagen själva.
Då SVT:s program Uppdrag Granskning år 2007 rapporterade om Ica som fuskat med sin
datummärkning av köttfärs ledde detta till att förtroendet för företaget snabbt
sjönk, fastän man i åratal satsat på reklamer och talat för kvalitet och
trygghet. Här kommer jag såklart att tänka på det mera aktuellare exemplet
Findus lasagne som visat sig innehålla hästkött och därmed har hela företagets
image fått sig en hård smäll nu under våren. I boken tas det även upp att
konsumenter idag allt mer gör sin röst hörd genom aktiviteter som bojkottande
av produkter, genom att vägleda andra konsumenter på internet genom olika diskussionsforum
eller genom att göra varumärkesparodier. Bilderna på Findus lasagne och
hemsidan I Hate Ryainair är bra exempel på dessa.
En sak
jag fann intressant var det faktum att studier visat att lojala kunder
uppmärksammar reklam i större grad an andra och kommer ihåg mer information om
varumärkena de använder. Detta är i sig ganska självklart men jag har aldrig
tidigare tänkt så på saken. Det betyder ju att det krävs mindre resurser för
att förstärka redan lojala kunders lojalitet än vad det kostar att locka nya
kunder att bli lojala varumärket. Teorin om selektiv exponering menar att människan mer uppmärksammar saker som
är relevant för dennes behov medan teorin om kognitiv dissonans säger att man söker information som förstärker
ens redan existerande föreställningar samtidigt som man ignorerar selektiv
information som motsäger det man tror på. Som exempel på detta kan man nämna
mobiltillverkarna Nokia och Apple. Som trogen Nokia kund reagerar jag knappt på
Apples iPhone reklamer medan jag alltid dröjer några extra sekunder vid Nokias
reklam för att kolla hur aktuell min nuvarande telefonmodell är.
Vad jag
även reagerade på i boken var kapitlet om kundkontakter, hur företag
kommunicerar med sina kunder. Det sades att reklamen fortfarande spelar en
viktig roll för företagen men att reklamen numera måste kombineras med andra
alternativ för att få ett verkligt framgångsrikt varumärke. Man kan stödja
reklamen genom att ha t.ex. sponsring eller hemsida för företaget. Att engagera
kunderna aktivt genom kundklubbar eller intresseorganisationer var andra tipps.
Det bästa tippset tyckte jag var att låta kunden komma ihåg märkesupplevelsen
genom att låta denne se, höra, känna och lukta på produkten och produktionsprocessen.
I lågstadiet besökte min klass både Fazers fabrik och Chips Ab på Åland där man
på båda ställena fick se hur de tillverkar produkterna och även provsmaka. Mina
minnen från dessa ställen har gjort att jag alltid efteråt tänkt positivt om
företagens produkter och varit dem mer lojala än deras konkurrenter. Att ordna
studiebesök för skolklasser eller övriga grupper till fabriker är alltså ett
fiffigt sett att skapa kundlojalitet.
-Petra-
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti